Direktlänk till inlägg 19 juli 2013
Vi är tre personer i min familj; min man Ove, vår dotter Hedda och jag, Cecilia. Min man lider av kronisk #ryggsmärta sedan början av 2000-talet och den här bloggen kommer till stor del att präglas av hur det är att leva i en familj där smärtan ständigt är närvarande. Hedda har aldrig upplevt hur det är att ha en frisk pappa. Hon är i tonåren nu och låter ständigt sin frustration och ilska gå ut över oss, men i synnerhet över sin pappa. Hösten 2012 var Hedda deprimerad och mådde så dåligt att vi tog kontakt med BUP. Där går hon i regelbundna samtal hos en underbar psykolog och mår nu betydligt bättre. Både jag och Ove har haft depressioner, men har nu slutat medicinera med antidepressiv medicin. Jag går i regelbundna samtal hos en kurator på vårdcentralen och Ove har kontakt med smärtkliniken. Ove är pensionär och hemma hela dagarna. Själv har jag ett jobb som jag älskar och bävar för den dag jag också ska gå i pension.
Så konstigt det är, att nu när jag äntligen skaffat mig möjligheten att skriva av mig så känns det så svårt. Jag sitter i sängen (TV:n i vardagsrummet är trasig) och tittar på Allsången från Skansen. Bredvid mig ligger Ove och sover. Det är så det of...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|